its been the longest winter without you:











Saturday night at pizza hut and yesterday in the car.


Hej Hej hemskt mycket hej!
Mitten av januari har redan gått och livet rullar på.. Dagarna bara springer förbi och det känns som det snart är över. Att jag snart är hemma och allt är normalt igen. Tråkigt. Jag vill verkligen inte åka hem. Jag har fortfarande sjukt mycket jag vill göra och se. Jag har fortfarande inte träffat alla människor och jag har fortfarande känslor kvar att känna. Jag är sjukt lyckligt lottad att jag får bo just här och med just de här människorna. Jag har alltid något att göra, jag sitter aldrig hemma en hel kväll vilket jag älskar! 
Tracee hämtar mig alltid efter skolan och då åker vi antingen hem eller så åker vi till Victoria och gör något spontant, brukar sluta med att vi åker runt i stan och dunkar musik och sen så flyttar vi spencer car för han lämnar alltid nycklarna i bilen...HAHAH
Eller om tjejerna har basket direkt efter skolan så brukar jag åka hem och vänta tills dom är klara så hittar vi på något efteråt. Det är väldigt ofta matcher här så minst 3 gånger i veckan så hänger jag i the gym för att heja på mitt älskade Wendell High School.
På helgerna händer det alltid något, tror inte jag har suttit hemma en enda helg... Det är inte stora saker men det är de små, spontana sakerna som jag älskar! Åker in till Twin Falls för att äta/gå på bio/go to the mall eller något annat amerikanskt, hahha.

I try to stay positive, and for most of the times I am but its hard sometimes. Its hard to pretend that everrything is alright when i know something inside of me is hurting so much and I just wanna burst into tears.. But I know that I have so much love here and at home and i know that I will get through this hard time just fine.

-Love

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0