Tänkte berätta lite snabbt om Graduation som alltså är studenten i USA.

Dagen började med en frukost med hela klassen plus deras familjer. Där delades stipendium ut och tal hölls, både från elever och lärare. Även vissa föräldrar höll lite tal. Flera började gråta och dom insåg nog hur nära sluter dom var. Jag blev också lite tjock i halsen och ögonen blev lite våta. Det var så konstigt att fatta att snart var allt slut, jag skulle snart hem till Sverige och börja en ny "vardag" igen.

Efter frukosten visade jag mamma och pappa runt om i skolan. Jag presenterade dom för mina favoritlärare och jag visade dom aulan, the football field och allt annat dom borde ha sett. Mamma och pappa åkte tillbaka till Twin Falls och jag åkte hem till Spencer en stund innan vi åkte till skolan för att träna på hur själva Graduation skulle se ut. Vi fick träna på att gå in, på att sätta oss samtidigt, gå ut och på att vara tysta (?).. är det USA så är det. HAHA. 

När vi var klara med det åkte jag och Tracee hem en stund innan vi började göra oss i ordning.

Jag tog på mig min cap & gown (mössa och kappan) och jag började gråta. Det jag hade drömt om sen jag 11 skulle jag äntligen få uppleva. Jag skulle få kasta min cap upp i luften och jag skulle få vara med om något som inte så många får vara med om. Verkligen en dream come true. Jag var så lycklig.

När vi väl kom tillbaka till skolan runt 6 skulle vi först ta kort i aulan och mingla runt lite. Jag tog säkert minst 100 bilder med min telefon på mig och mina vänner. Vi har nog aldrig varit så nära varandra som vi var under den dagen. Allt drama och allt annat onödigt var som bortblåst och vi var alla som en stor familj som bara gick runt och log och mådde jävligt bra!

Vi ställde upp på ett led och när bandet började spela kom ett sug i min mage. Vi gick in och hela rummet var fullt av vänner och familj som var där för att supporta oss på våran viktigaste dag. Min fina vän Shelby välkommande alla och höll ett underbart tal. Allas favoritlärare ms. Smith höll ett tal som fortfarande berör mig när jag tänker på det. Hon sa något om oss alla och hon gjorde talet väldigt personligt vilket jag tror att vi alla uppskattade och älskade.

Dom hade gjort ett bildspel med bilder på när vi var små och bilder genom åren i skolan och på fritiden. Det var då dom flesta började gråta, inklusive jag. Jag satt och tänkte tillbaka på mitt år och allt jag hade varit med om. Helt galet.

När vi hade kastat våra mössor och skrikit oss hesa dansade vi ut. Där kramade man alla man såg och man var bara allmänt lycklig. Vi fick blommor och presenter av familj och vänner och bilder togs i miljontal. Efter cirka 2 timmar där åkte vi hem för lite mat innan vi åkte tillbaka för att en sista gång umgås med våra klasskamrater på en liten fest som föräldrarna att ordnat åt oss. Världens bästa dag avslutades klockan 3 på natten i min säng.