Honest truth.
Jag har fått flera frågor om Case. Vem är han? Är han min pojkvän?
Jag tänkte ta en stund nu och berätta lite om honom (Hoppas inte han läser dehär!)
Okej. Case, 17 år bor bor på en mjökfarm med 16.000 mjölkkossor. Han är smart,världens snällaste, rolig, omtänksam, social mot alla, han har respekt för sina föräldrar, han festar inte galet mycket (som många andra här gör).
Han omvandlar saker till mig, när någon tex säger 4 miles till mig så omvändlar Case det till km utan att ens tänka innan. Han spelar i skolan football team och har nummer 16. Han är en dålig förlorare och har lätt för skratt. Han är en av de trevligaste killarna jag nånsin har träffat. Han tar med mig på saker som ingen annan har gjort tidigare, gör saker för mig. Han får mig att känna mig speciell. Han tog med mig till en fantastiskt utsiktsplats ut över the canyon när det var solnedgång. Vi klättrade upp för hans vattentorn helt spontant. Vi hade en måndagsdate förra veckan där han bjöd på middag.
Jag vet att allting har gått galet fort här och jag är vanligtvis alltid på min vakt när det kommer till killar och jag är fortfarande det men på något sätt känns allting väldigt bekvämt. Det är aldrig någon awkward tystnad. Vi kan bara sitta i hans bil och inte säga ett ord och allt känns ändå rätt.
Jag vet att många säkert kommer att säga och tänka saker om mig nu, men det skiter jag i. Mitt liv och mina val.

Jag hade verkligen inte tänkt att det skulle bli såhär alls. Att jag skulle träffa en kille här som är intressant men nu gjorde jag det och vad ska man göra när känslorna tar över?